Blåsigt fiskepass.

När vi packade bilen på morgonen fick vi en försmak om vad som komma skall. Det blåste så det dånade i trädkronorna.

När vi rampade i båten fick jag den där härliga känslan av spänning och förväntan i kroppen och det kändes så skönt att äntligen få komma ut igen efter den lååånga vintern.

Vi testade lite olika platser, men upptäckte ganska snart att det var mest aktivitet på branterna in mot vikar med grumligare vatten. Gäddorna var väldigt försiktiga och många gånger petade de bara försiktigt på betena.

Eftersom vattnet var grumligt bytte jag till en shallowtacklad Dexter shad 250 i färgen Ayu. (min favorit färg). Detta bete är ett perfekt siluettbete och med hjälp av ett päronsänke kunde jag vikta betet exakt som jag ville ha det.

Jag tog hem betet sakta och oregelbundet och vid ett av de korta vevstoppen tog det tvärstopp. Mothugget satt och jag kände att det var en skapligare fisk. Fighten blev ganska odramatiskt och väl i håven såg vi hur fet denna korta dam var.

102cm och 9,40 kilo

Efter att ha släppt tillbaka ”fettot”, fortsatte vi att nöta av dessa branter utan något större resultat. Endast några mindre hannar ville ge sig tillkänna.

Då tog vi beslutet att gå in på grundare vatten.

Gäddorna var lika försiktiga här och flera gånger petade de bara till betet en gång för att sedan ignorera det.

Jag bytte till ett mindre päronsänket och fiskade hem betet så långsamt det bara gick.

Efter ett tag, mitt i ett kort vevstopp sjöng det till i grejerna.

Denna gädda var betydligt starkare och det var svårt att avgöra hur stor hon egentligen var.

Efter att ha stångats ett tag var hon redo för håven.